Hexaria XXII - år 2967 efter Reningen
Det är en sommardag när fyra personer vandrar in genom sydporten i Randarro, men det är en regnig sommardag, och de fyra möts av en stad som har dragit sig undan och väntar ut vädrets makter. De få stadsbor som syns till skyndar fram insvepta i mantlar och kappor mot vätan, och staden ligger tyst bortsett från regnets smattrande mot gatornas stenläggning. Några rop hörs dock snart från ett obestämbart avstånd, och kort därefter andra upprörda röster, fast den här gången från ett annat håll. En patrull vakter joggar förbi i sina rustningar utan att ta någon notis om de nytillkomna.
Saurius kastar en blick över axeln mot stadsporten de nyss passerade, och ser en ovanligt stor samling av andra vakter stå och diskutera med portväktarna under mycket gestikulerande. De mer skarpsinniga i gruppen börjar undra vad som pågår, och detta undrande görs utanför den öppna dörren till en sadelmakares butik som fortfarande har öppet trots den sena eftermiddagen. Cedros står och tittar längtande in i den torra, varma butiken när något smäller in i honom, och skickar honom tumlande in i Khordrakks massiva kroppshydda. En man kom rusande runt ett hörn av byggnaden och kolliderade med ockraren, och tappade därvid bördan han bar på. Denna börda visar sig vara en annan person, en ung kvinna insvept i ett tygstycke.
Mannen, klädd i en stor svart mantel, fumlar för att plocka upp den medvetslösa kvinnan, men han verkar själv vara medfaren. Han andas tungt, och verkar vara hyperstressad och lite groggy efter smällen. Hara agerar snabbast på situationen, rör sig runt och griper tag i mannen. Hon får en vild blick tillbaka, men där avbryts interaktionen av en kvinna som kommer inifrån butiken för att se vad som står på.
Sadelmakaren, en kort och solbränd kvinna på bortåt trettio år, kastar en blick på mannen i manteln och kvinnan på marken, och utbrister bestört:
- Rurino? Nejnejnej, vad har du gjort?!
- Jag, jag var tvungen! Jag var ju tvungen!, flämtar mannen, och försöker fortfarande plocka upp kvinnan från marken, som vandrarna nu ser är klädd i förnäma kläder under tyget hon är insvept i.
Hara bestämmer sig snabbt för att bryskt fösa in mannen i butiken, medan Saurius blickar bort mot soldaterna vid stadsporten som ligger på andra sidan av ett avlångt torg, och som fortfarande är inom synhåll genom regnfallet. Han noterar att ett par av vakterna verkar ha märkt av tumultet i den lilla klicken människor utanför butiken, och tittar forskande åt deras håll.
Sadelmakaren ser först ut som om hon inte alls vill ha in detta i sin butik, men ställer snabbt om och vädjar om hjälp med att få in även den medvetslösa kvinnan i butiken. Kvinnan plockas upp av Khordrakk, och hela gruppen beger sig inomhus.
Sadelmakaren varvar nu mellan att schasa ut en annan kvinna ur butiken, ösa bannor över mannen som tydligen heter Rurino, och att ledsaga tiraken in i ett bakre rum och ner genom en lucka till en källare.
- Talvi, det är bäst att du går.
- Rurino din dåre! Du drar olycka över oss alla!
- Här, lägg henne där nere. Försiktigt nu.
Hon hinner även med att berätta att kvinnan i källaren är Javlena, dotter till stadens borgmästare, prefektor Parus Invictior Lunando a Randarro. Själv heter hon Izotea, och Rurino är hennes bror. Brodern är övertygad om att Javlena är drabbad av en förbannelse, och att bara han kan bota henne.
Under tiden spanar Saurius genom ett fönster i det bakre rummet mot stadsporten, och noterar att väktarna har stängt porten, trots att det är för tidigt på kvällen. Han ser också ett par vakter komma gående över torget i riktning mot butiken. Hasardspelaren varnar de övriga, och Izotea vädjar om att ingen skall säga något om adelsdottern i källaren innan Rurino har fått en chans att förklara. Saurius och Khordrakk håller sig utom synhåll i det bakre rummet, och med Rurino och Javlena gömda i källaren lämnar det Cedros och Hara tillsammans med Izotea i butiken när vakterna kliver in.
Vakterna undrar över uppståndelsen utanför på gatan för en stund sedan, och Izotea förklarar snabbt att det bara var Cedros som halkade på det våta underlaget. Vakterna verkar köpa detta, men tycker att de såg fler personer då än vad som finns i butiken nu, så de frågar vart de övriga har tagit vägen. Cedros hjälper snabbt till genom att påstå att gruppen är handelsmän och att hans kollegor är och lämnar av varor som de haft med sig. Detta nöjer sig vakterna med då Cedros onekligen ser riktigt handelsmannamässig ut. Sällskapet uppmanas att säga till om de ser något ovanligt, och kan därefter pusta ut när vakterna lämnar butiken.
Det visar sig att det är allmänt känt i staden att lady Javlena slogs av galenskap kort efter sitt bröllop med en rik stropp söderifrån vid namn Jerben Hectores Visco a Variso. Maken stod inte ut med en sinnessjuk hustru länge, och fick äktenskapet upplöst av aboratmakten i Tibara, varefter Javlena har vårdats i sin faders residens. Fadern tycks dock också vara på gränsen till att tappa tålamodet med henne och håller sin dotter inlåst och drogad.
Barden Rurino a Giana är uppenbart fascinerad av den ädla damen, och har bett ihärdigt till helgonet S:t Everni om hjälp. Han påstår sig nu ha belönats med en syn i en dröm, och tror sig veta var ett botemedel finns. Izotea kritiserar sin broder som impulsiv och obetänksam och tycker att han åtminstone borde ha säkrat botemedlet innan mutade sig in i prefektorns residens och virade in den sköna Javlena i en gardin.
Rurino anlitar de fyra okända äventyrarna till att leta rätt på S:t Evernis botemedel, som enligt drömmen skall finnas i ett gravkummel på västsidan av den fruktade skogen Khirat. Som sadelmakare har Izotea god kontakt med de lokala stallarna, och springer för att låna fyra hästar för resan. Hon nämner även att hon tänker söka upp kunden som var inne tidigare och försäkra sig om att denne inte kommer att prata bredvid mun.
För att vaska fram ytterligare information spenderar vandrarna kvällen på den intilliggande krogen, och Saurius lyckas över ett bräde Tazum få höra historien från en som påstår sig ha varit på Javlenas bröllop med Jerben. Denne man berättar att en häxa kom inrusande under ceremonin och förbannade äktenskapet, och att det var därefter som Javlena blev galen. Saurius lyssnar med road min på hur primoden som officierade tydligen skall ha blivit slagen blind av förbannelsen också.
Efter krogbesöket propsar de flesta i sällskapet på att få sova i sadelmakarbutiken, medan Cedros väljer komforten på ett värdshus där han även kan köpa proviant inför resan. Saurius tar sedan en kvällspromenad och hittar snabbt en person som ser lagom ohederlig ut, samtalandes med en prostituerad i ett gathörn. Ett kort samtal ger information om att det finns två separata belöningar utfästa rörande lady Javlena - en på 160 denarer från hennes fader, och en på 250 denarer från någon i stadens undre värld med oklara motiv.
Hexaria XXIII - år 2967 efter Reningen
När nästa dag har grytt görs några snabba förberedelser i form av ytterligare proviantinköp och hämtning av hästarna, samt att Rurino betalar ut en guldsolida till var och en av de fyra äventyrarna, med löfte om lika mycket till efter utfört uppdrag. Javlena vaknar till, och skrik hörs från källaren upp i butiken. Izotea manas flera gånger att hitta ett bättre gömställe till den ädla damen, och sedan rider de fyra kompanjonerna ut genom den åter öppnade stadsporten på sina lånade hästar.
Dagens mål är byn Tris, som nås i kvällningen efter en händelselös dag i sadeln. Den pallisadomgärdade byn är uppbyggd kring värdshuset Glada Hunden, och här söker gruppen sitt nattlogi. De planerar den vidare resan, som nästa dag kommer att leda dem till ett vakttorn vid rikets gräns i bergspasset mot Khirat, och passar också på att förhöra sig om den beryktade skogen. De får förutom de vanliga ryktena och varningarna höra att brodern till en man som brukade jaga björn runt Khirat bor på en gård norr om byn.
Hexaria XXIV - år 2967 efter Reningen
I byn införskaffas en spade och en hacka för eventuellt grävande i gravkumlet, till ett pris som skickligt prutas ner av Cedros. Gården med björnjägarens broder besöks, men bonden där har ingen matnyttig information. Khordrakk köper dock ett gammalt björnspjut av honom, och Cedros lägger upp en plan om att de skall utge sig för att vara björnjägare när de kommer fram till vakttornet vid gränsen. Gruppen rider sedan längs en stig mot bergspasset som leder genom Krolimbergen mot Khirat, och kommer sent på eftermiddagen fram till det utlovade vakttornet.
Tornet visar sig endast vara bemannat av tre soldater, då barbarerna håller sig längre norrut på slätterna så här års, och dessa tre är gästvänliga och verkar glada över sällskapet. Äventyrarna stannar vid tornet över natten och Khordrakk, som framställts som en beryktad björnjägare, får berätta många historier om sina bravader. De kan även härifrån se första skymten av den ökända skogen i fjärran, och soldaterna berättar att en kväll för någon vecka sedan drog en vind fram genom området, och de kunde se hur Khirats knotiga svarta träd vajade och slog fram och tillbaka på onaturliga sätt.
Hexaria XXV - år 2967 efter Reningen
Sällskapet fortsätter över gränsen in i ödelandet norr om kejsardömet. De når snabbt fram till den förbannade skogen, och söker sig uppåt längs dess västsida. Bara vid ett tillfälle bestämmer sig gruppen för att ta sig in under de mörka trädkronorna för att få en enklare väg framåt än den som bergssidan utanför skogsbrynet erbjuder. Hara är den som först leder in sin häst under trädens skugga, och genast går det som en skälvning i de närbelägna lövverken, som fortplantar sig genom skogen med ett obehagligt rasslande.
De lämnar Khirats skog igen så snart terrängen har blivit lite lättare, och rör sig upp mellan Krolimbergens utlöpare och väggen av knotiga träd som står svart och obruten, orörd av vind, och utan några tecken på liv. På eftermiddagen stöter de på ett vagnsspår. Enligt Haras spårkännedom kom vagnen från bergen och följer deras egen väg norrut längs skogsbrynet. Spåret är troligtvis ett par dagar gammalt. Mot kvällen till ansluter spåren från två hästar från väst och fortsätter tillsammans med vagnen att följa skogskanten där denna viker av österut i en några tusen meter djup inbuktning. Dessa hästspår verkar vara färskare, och en av hästarna saknar en sko. Gruppen beslutar sig för att inte slå läger nu, utan fortsätta i den långa sommarkvällens grånande ljus.
Snart ser Saurius skenet från en lägereld bakom en kulle längre fram, och Hara skickas fram för att speja. Krypandes längs sidan på kullen ser hon ner i ett läger där fyra män och en kvinna sitter och väntar på att något som kokar över elden skall bli klart. De fem människorna ger intryck av att kunna vara rövare, med sina sjaskiga kläder, kringströdda vapen, och blandade rustningsbitar. Längre bort står två packhästar som för natten har befriats från sina bördor, och bortom dessa skymtar en bred stig som leder in mellan träden - det första tecknet på en väg in i Khirat. Hara vågar sig nära nog att höra att personerna pratar jargiska, men är nära att upptäckas, och drar sig tillbaka till de andra för att berätta om vad hon har sett.
Beslutet att attackera lägret tas snabbt, och en enkel plan görs upp. Saurius och Hara som är skickligast på att smyga skall ta sig runt kullens norra sida, medan Cedros och Khordrakk drar på sig uppmärksamheten från andra hållet. Genom Cedros ledarskap koordineras attacken väl, och båda grupperna lyckas bra med sitt smygande i det tätnande mörkret. I slutändan är det tiraken som med ett vrål rusar till attack mot de intet ont anande fem vid lägerelden, och Hara följer snabbt efter från andra sidan lägret med ett krigstjut av lätt ylande karaktär.
De angripna finner sig oväntat snabbt, och tre av männen kommer upp på fötterna med någon form av vapen i händerna. Två av dem möter Khordrakks angrepp, medan den tredje spejar ut i mörkret för att få syn på Hara. Den siste mannen springer bort mot hästarna, medan kvinnan i gruppen fortfarande famlar efter utrustning vid lägerelden.
Cedros ropar först åt försvararna att ge sig utan strid, men inser att detta är dödfött, och avlossar istället sitt armborst mot en av Khordrakks motståndare, som vacklar till med en skäkta i sidan. Bara sekunder senare brakar tiraken in i de två männen, men tvingas initialt till försvarsställning och får ta emot träffar från både en handyxa och en stridsklubba. Khordrakk är dock hårdhudad som få, och hans rustning tar udden av träffarna. På andra sidan eldstaden glider Hara ut ur skuggorna likt en varg med blodvittring, och överrumplar sin motståndare. Den skäggige mannen lyckas inte parera hennes anfall med sitt svärd, och ett hugg över bröstet skär igenom hans läderharnesk och tvingar honom att stappla bakåt. Under tiden har Saurius vikt av från kamorianens sida och siktar in sig på mannen som sprang mot packhästarna. En kastkniv dras och glimmar till i hasardspelarens hand, medan han snabbt och ljudlöst rör sig genom natten mot sitt tilltänkta mål.
Ett huvud sticker upp på andra sidan den närmsta av hästarna, och kastkniven virvlar genom luften. Träffen tar strax under mannens nyckelben, men är inte nog för att oskadliggöra honom, och Saurius greppar sin stav med båda händerna för närstriden. Hara följer upp sin inledande attack, och är den förste att fälla sin motståndare då ett hugg i halsen får mannen med det stora skägget att dråsa ihop medvetslös och ymnigt blödande. På sin front kontrar Khordrakk ursinnigt och den skallige mannen med yxan såras allvarligt i armen.
Cedros har varit upptagen med att ladda om armborstet, och när han tittar upp är kvinnans kortbåge riktad rakt mot honom. Han försöker desperat undvika skottet, men i mörkret missar hon ändå med bred marginal, och iskallt siktar Cedros noga innan han besvarar elden. Kvinnan hinner inte ducka undan, och en skäkta sätter sig rakt igenom hennes hand så att hon tappar bågen med ett skrik. Hara väljer att rusa mot den utsatte bågskytten, och försöker slå ner henne med knytnäven, något som kvinnan dock lyckas undvika. Khordrakk vänder sig från den skadade yxmannen, och drämmer sin stridsklubba i den andre mannens sköld med ett brak. Längre bort så har den knivskadade lyckats ta sig upp på hästen, men hinner inte vända på den innan Saurius är framme och drämmer staven i huvudet på honom så att han faller av hästryggen.
Saurius går lugnt runt hästen, och följer upp sina framgångar med ytterligare ett slag mot motståndaren medan denne försöker resa på sig. Det här slaget träffar över halsen, och mannen drar rosslande efter andan. I striden mellan de två kvinnorna vid lägerelden är Hara ur balans efter sitt misslyckade första angrepp, och blir ifrånsprungen. Khordrakks båda motståndare samlar sig till motattack, och tiraken tar emot ett klubbslag över benet med en grymtning.
Cedros ser Khordrakks belägenhet, och avfyrar armborstet mot motståndaren med skölden, vilket resulterar i ett djupt sår i axeln som gör sköldarmen nästan obrukbar. Hara låter kvinnan löpa mot hästarna, och riktar även hon in sig på mannen med skölden. Efter en kort rush är hon över honom med ett morrande. Den kamorianska kvinnans svärd biter djupt in i hans överarm, och han grimaserar av smärtan när hon sliter loss vapnet. Saurius omtöcknade motståndare lyckas dra en kniv och gör ett desperat motanfall, som hasardspelaren kyligt undviker med ett sidosteg.
Khordrakk kan nu efter Haras inblandning fokusera sig på endast den redan sårade mannen med yxan, och gör processen kort med honom. Tiraken får in en träff som trots skyddande ringläderrustning slår in i bröstben och revben med sådan kraft att benflisor borrar sig in i den skallige mannens hjärta och lungor, med omedelbar död som följd. Saurius siktar för tredje gången mot huvudet på sin nu knivbeväpnade motståndare, och den här gången träffar staven över ögat tillräckligt hårt för att mannen skall falla ihop, oförmögen att resa sig igen. Samtidigt sjunker mannen med skölden ner på knä framför Hara, och ger sig utan vidare strid.
Kvinnan bland de angripna har under tiden hunnit upp på en av hästarna och rider mot skogsbrynet, men Cedros har laddat om, och lyckas hitta fokus för det mästerskott som nu krävs. Strängen släpper iväg skäktan med ett knäppande, skäktan slår in i skuldran, och kvinnan faller av hästen för att bli liggande orörlig i gräset.
Efter striden så kan segrarna pusta ut. De har inte ådragit sig några skador själva, utan klarar sig undan med bara några blåmärken på Khordrakk. Saurius som är läkekunnig vänder sin uppmärksamhet mot fiendesidan. Det visar sig att den skäggiga mannen som fick Haras svärd i halsen i inledningen av striden har förblött, och således ligger två döda. Khordrakk går och hämtar kvinnan där hon föll av hästen, och hon visar sig vara vid liv men medvetslös. Mannen som Saurius slog i huvudet upprepade gånger är inte heller kontaktbar, men Saurius gissar att han kommer att återhämta sig. Den tredje överlevande som gav sig vaktas främst av Hara, och är även han i behov av viss vård efter svärdshugg och pilskott. Såren på alla tre förbinds.
Äventyrarna rafsar även ihop all packning de kan hitta och rotar igenom den. Packningen som var lastad på hästarna visar sig mestadels innehålla stora mängder mat och dryck. En del erövrade vapen och rustningar delas upp mellan de fyra i det svaga skenet från elden. Den ena hästen skenade efter att kvinnan ramlade av, och ingen vill försöka jaga efter den i natten.